Linnea

Ibland önskar jag att jag inte hade några känslor. Eller det är klart jag vill ha känslor men ibland blir det bara för mycket, för mycket av de "onda" känslorna. Idag har det varit en sån dag då alla känslor bara väller över mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Då skulle jag bara vilja krypa ner under täcket och hoppas på att allt bara försvinner då jag ligger där och blundar och drömmer mig bort. Men så fort jag vaknar till liv och blir medveten, jag behöver inte ens ha öppnat ögonen, så är allt där igen, då är det nästan värre. Det är nästan värre när jag ligger där under täcket och försöker fly alla min känslor. Jag skulle behöva ta itu med alla mina känslor, då kanske dom skulle försvinna. Men då är det stora problemet att jag inte vet hur jag ska bota alla dessa känslor jag har. Prata med folk, men tänk om jag inte vet vad jag ska säga och tänk om jag inte vågar.