Tid

Jag sitter här i datasalen på skolan och har 2 timmars lunchrast. Man har inget bättre för sig än att sitta här dessa två timmar eftersom man inte hinner ta sig någon annanstans för att skolan ligger för långt från stan. Och tid har jag tänkt på sedan igår kväll. Tid är en skum sak. Som t.ex dessa två timmar brukar oftast rulla fram i snigeltakt. Jag skulle kunna gå fram och tillbaka till city gross typ 3 4 gånger om inte flera, men det är ju inget bra alternativ för det skulle betyda att jag skulle köpa typ 3-4 cola för att det skulle vara nån mening med att jag skulle gå dit och då skulle jag ju bli jättetjock och det hade jag ju inte tänkt. Men tillbaka till ämnet. 1 och ett halvt år snart. Det var ungefär så länge sen jag tog studenten och pappas ettor slutade ettan. Det är 1 och 1 halvt året har gått apsnabbt. Nu går pappas ettor i trean och min bror har börjat gymnasiet och jag ska gå på hans familjekonsert ikväll. Det är sjukt att tiden kan bara sprina iväg sådär, att ett och ett halvt år kan gå jättesnabbt medan två timmar sniglar sig fram. Jag avskyr det för det känns som mitt liv springer ifrån mig och jag inte kan göra nått åt det och under dessa långsamma timmar så hinner jag tänka på det och få panik.

Jag låg faktiskt och tänkte lite på pappas ettor igår kväll innan jag somnade, eller jag tror dom skulle uppskatta om jag sa pappas treor istället. När dom började så ägnade jag inte en tanke åt dom. Dom var pappas små ettor, då var treorna och tvåorna mycket mer intressanta. För dom visste man ju mer om. Det ända jag visste om dom dåvarande ettorna var att det fanns en tjej med en grym röst, en tjej som gjorde väldigt bra ifrån sig bakom trummorna (hur jag visste det vet varken hon eller jag), en tjej vars pappa jag hade haft i musik på högstadiet, en kille som sprungit på kristina och kände allt och alla som gick på musik innan han ens börjat där själv, en tjej som jag gått på samma dagis som, en annan tjej som min bror och hennes syster gått på samma dagis tillsammans. Nu vet jag allt om dom, eller jag vet vad alla heter iaf. Och jag ser fram emot deras SON-konsert som bara den. Det är nog bara dom själva som ser fram emot den mer än jag. Pappas små ettor har blivit stora...



Mitt tidsfördriv, mitt beroende: http://www.youtube.com/watch?v=m9CPwuWteHA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0