Linnea

Kom hem från skolan och stack iväg nästan direkt. Var på teatertvåornas barnteater för andra gången bara det att jag gick med Maja den här gången istället för Kikki. Den var bra den här gången med.

Jag förstår mig inte på mig själv ibland. Om jag träffar en ny person och det bara är vi två så kan jag vara den mest pratglada person i världen. Min mun är liksom svår att stoppa. Men om jag skulle träffa samma person och personen hängde med nått gäng när vi träffas skulle jag vara tyst och blyg redan från början. Däremot om jag träffar personen själv först och det sedan dyker upp en kompis till personen kan jag vara hur flum och glad som helst. Det här gäller typ alla nya personer jag träffar. Och ibland hatar jag mig själv för att jag ofta reagerar med att vara tyst, blyg och försiktig och bara ser ut som ett fån.

jag skulle vilja vara framåt i alla lägen...hur ska man annars visa vem man är om man aldrig träffas på tu man hand?


bara för det får ni se en bild från helgen som jag verkligen älskar