Linnea

Jag känner mig lite smått fail. Det är ingen stor sak men det känns lite som om att när jag väl försöker så går det bara fel. Fel kanske inte är rätt ord men det går liksom inte som jag trodde att det skulle eftersom det då händer nått som jag inte räknat med, asså då inte nått som gör saken enklare utan som gör att allt känns lite pinsamt och konstigt. Sjukt jobbigt eller lite smått irriterande iaf.

Vad är det med folk som vägrar släppa taget? Folk som inte förstår hintar och pikar fast dom är så övertydliga att till och med den trögaste snigeln skulle fatta det. Speciellt när det har hållt på en längre tid så borde man väl fatta att det är dags att lägga ner, att släppa taget. Vem som helst borde fatta att man inte hör ihop, inte ens som vänner, när den ena är hur kall som helst och samtalen inte kommer längre än att vi får reda på hur vi mår och där tar det stopp. Hur ska man bygga en relation, kärleks eller vänskaps realtion, på bara det? Det fungerar inte i min värld. I min värld måste man ha nått slags utbyte för att realtionen ska vara värd att jobba på. Annars så orkar jag inte, tycker inte att det är värt det. Så lägg av nu va..det kommer aldrig att hända. Det har inte hänt nått på typ två år och det kommer inte hända i framtiden heller.

Ska snart till skandia för att hjälpa papporna på deras spelning. Wihi..