Jag älskar våren. Oftast iaf. Jag älskar när det bara blir ljusare och ljusare och när det bara blir grönare och grönare. Känslan av lycka och välbefinnande jag känner är så sjukt skön. Men samtidigt så väcker också våren en massa minnen. Det är bra minnen så det gör inget att jag minns det men den påminner mig om tider då jag var sjukt lycklig. Och jag har alltid en förmåga att leva i det förflutna och tro att det aldrig kommer bli så bra som det var. Men underbara minnen är det iaf. Känslan av att det snart är sommarlov är man gick på låg och mellanstadiet, Skivarp och all tid där, musikalerna, då inte bara den jag var med utan också RENT och Grease. Hur fotbollssäsomgem sakta kommer smygande (det gör den iofs fortfarande men jag var mer förväntansfull förr i tiden). Allt deta var helt underbart. Tider då jag var väldigt lycklig och jag hoppas att jag kommer att få mer sådana associationer under mitt liv så att när våren kommer så kan jag tänka tillbaka på ännu fler lyckliga stunder. Det vore väl helt underbart? Precis så underbart som det faktum att våren är här och sommarn sakta smyger sig på.