Linnea

Saker och ting förändras i mitt liv just nu känns det som. Det händer inte speciellt snabbt med jag känner hur mitt liv börjar se annorlunda ut. Det är inte stora saker jag pratar om nu utan små små saker som nog bara jag ser. Det är ju alltid bra med förändring säger ju folk men jag vet inte om jag trivs med det. Inte just nu iaf. Jag kanske älskar förändringen när den är klar, sånt vet man ju aldrig. Men just nu känns det bara jättekonstigt och jag vet inte om jag vågar hoppas på den.

När jag gick på högstadiet så såg jag fram emot gymnasiet och en förändring. Förändringen kändes jättebra hela vägen och det kändes bekvämt. Jag kände hur jag utvecklades som person under de tre år på gymnasiet, jag bara älskade mitt liv. Denna förändring känns inte lika bra. Kanske för att jag går från ett bra liv till ett till ett annat (förhoppningsvis). Kanske beror obehaget på att jag rädd för att dessa små små förändringar skagöra så mitt liv blir sämre än vad det var,att jag ska få återuppleva helvetet som jag gick igenom på högsatdiet (även om det är svårt att mäta sig med det). Tror dock inte att det finns någon risk för att jag ska halka in på den banan igen eftersom situationen är helt annorlunda nu än vad den var då, när jag slutade högstadiet och skulle börja gymnasiet. Då hade jag ingen, okej jag hade Maja och det är jag grymt tacksam över, nu har jag Maja plus ett antal underbara vänner till som jag kan luta mig tillbaka på om saker och ting skulle gå åt skogen. Så det är väl bara bra med förändring, även om den känns rätt obehaglig för tillfället.