Linnea

Androgyn (av grekiskans aner, man, och gyne, kvinna), ursprungligen avseende en individ som är anatomiskt tvekönad, jämför hermafrodit. Sedan 1900-talet även i psykologisk bemärkelse, en människa med både manliga och kvinnliga egenskaper eller beteendemönster.

Jag pratade med en kompis idag. Hon frågade mig om jag ansåg mig själv vara androgyn. Jag visste då inte riktigt vad som menades med att vara androgyn och jag fick det då förklarat. Hon sa nått i stil med: Det är någon som själsligt varken är tjej eller kille. Någon som är någonstans där mittemellan. Pang sa det för den förklaringen passade in så bra på mig. På den senaste tiden, iaf hela eller kanske halva gymnasiet har jag sett mig själv som ja vad har jag sett mig som? Jag har inte sett mig själv som kille, jag skräms faktsikt av tanken att operera mig till kille. Jag har inte heller sett mig själv som tjej även om jag har alla grejer som krävs för att bli kallad tjej. Jag har sett mig själv sväva någonstans där emellan, någonstans i ingemansland. Jag kan inte klaga för jag trivs bra med det för tillfället. Jag är tjej till kroppen och till viss del av mitt beteende och tänkande. Men det finns även en viss touch av manligt beteende och manligt tänkande. Och jag måste ju erkänna att jag älskar, ja verkligen ÄLSKAR att bli tagen för kille. Så nu har jag ett namn på mig själv. Eller nej jag har två.

Gissa vilka...