Linnea

Jag tränade för första gången på evigheter. Jag har väl inte tränat på si så där två tre månader kanske så det var på tiden att jag började. Det var underbart skönt och kul. Jag upptäckte att jag saknat fotbollen. Men jag märkte att jag inte hade haft en boll vid mina fötter på år och dar. Jag snubblande lite på bollen och det gick inte riktigt som jag ville men på torsdag så kommer bollen sitta som klistrad vid mina fötter och jag kommer inte släppa in en boll bakom mig. Skönt att vara igång.

Igår hade jag i tanken att ta mig ut till kyrkogården vid folkparken för att försöka hitta Dags grav. Det gick inte riktigt som jag ville. Kände att jag inte klarade av det riktigt, inte själv. Jag ska nog dra med mej Maja någon dag så att jag kan gå och hälsa på honom för det känns som om det är på tiden att jag gör det.
Att det ska vara så svårt att ta sig till en grav. När jag tänker på det så känns det inte alls så jobbigt och svårt men när jag väl var på väg dit så gick det bara inte. När jag ser hans grav så kommer han verkligen vara död. Nu kan jag iaf leka med tanken att han kanske en dag står utanför Kristina och röker som vanligt och han ger mig en kram när jag kommer och vi står en stund och pratar. Alltid lika mysigt!